Vandra iklädd fetvadd och buss med slagsida

Jag skriver, alltså finns jag!


Men finns det Internet i skogen? Ja, skogen. Dit jag har flyttat. Jag har flyttat till skogen.
Svaret på den frågan är inte helt enkel. Det finns internet men det är tamigtusan fantastiskt svårt att hitta ett vettigt bredband till vettigt pris som motsvarar förväntningar och önskemål för att inte säga krav.

Det finns andra saker jag funderar på också. T.ex;
Vad jag ska bli när jag blir stor?
Kan en buss få slagsida i trafiken då alla passagerare väljer att sitta på skuggsidan?
Hur skulle en tröja bli om man tillverkade den av fetvadd istället för av bomull?
Är det kul med vandring längs en led?

Jag bor nära en vandringsled nämligen. Mer specifikt bor jag utmed etapp 5.1 på sörmlandsleden fick jag idag reda på. Nu vet jag visserligen var denna led leder åt bägge håll. Trots det så har jag aldrig vandrat längs den.
Bara lite kort läsning om den visade att det skulle t.ex finnas en grotta och lite andra sevärdheter längs denna etapp. Se det vore nåt att forska i.

Jag ska bara...

Mycket saker jag vill, lite tid, oftast dåligt med ork eller motivation. Märkligt hur det kan förhålla sig.

Förresten, nu kom jag att tänka på att jag har en bok hemma om energitjuvar. Kanske ska läsa i den och lista ut vem eller vad det är som stjäl min energi?

Det här inlägget börjar likna hur kvinnor samtalar. Dags att harkla sig och bete sig lite manligt igen. D.v.s hålla sig till en sak i taget.

Men nu hade jag nog slut på saker så det får räcka så. Vi ses på en vandringsled nära mig!

ECTO-bloggar.

Haha! Jag bloggar, alltså finns jag!

Måste ju testa hur det går att blogga via ECTO. Nån sorts desktop-blogg-verktyg. Det har jag länge tänkt att det vore bra att ha. Och nu har jag det också. Fint som snus kanske. Eller vad vet jag om snus? Jag har ju aldrig snusat.

Imorgon ska jag på fotomässa och på söndag ska jag grilla korv, utomhus. Ja, det är november det!

Ja, det blir inte mer än så här just nu. Hej hopp!

Bitterbloggen - resurrection

Ojdaaaaaaa!

Nu skriver jag nåt. Det var ungefär exakt en evighet sen sist. Ungefär exakt? Det var ett väldigt diffust mått. Nästan i stil med "Stora-lilla varvet" som jag tar mina hundpromenader på ibland.

Jag satt igår och läste igenom alla mina blogginlägg. Det var en upplevelse det, inte så ofta man faktiskt sitter och läser sin egen blogg utan man bara skriver och sen är det bra med det. Det var intressant och på ett märkligt sätt trevligt att bekanta sig med sitt forna jag och mina prosaiska utsvävningar kring vardagens alla vedermödor. En frekvent återkommande vedermöda, nästan så man kan benämna det för "den röda tråden", var den om min situation med studier och hur dåligt det går med dom. 

Det ska ni veta! Det är fullkomligt oförändrat på den fronten så jag skulle kunna fortsätta på den tråden och tråka er med vidare utläggningar om hur dåligt det har gått med dagens, veckans eller årets studier. Men jag stillar mig en stund. Behärskar mig, låter det bero och tror att det kanske kommer upp andra bitterheter eller dylika små intressen som jag kan fånga in och omvandla till en underfundig text. Jag har hunnit skaffa mig nytt underlag må ni tro. Det finns nu nya saker att behandla som t.ex jobb. Eller brist på jobb. Eller brist på arbetsuppgifter i det jobb som jag har ålagts. Eller brist på direktiv kring arbetsuppgifter i det jobb som jag har ålagts att utföra. Detta jobb ska dessutom utföras mot ersättning i form av timlön. Utan arbetsuppgifter så åstadkommer man inte någon motprestation, d.v.s arbete som går att tidrapportera som timtid och som i slutändan skulle genererat en inkomst. Vilket leder mig rakt in i en annan röd tråd som jag haft genom mitt bloggande. En dålig ekonomi. Det har inte heller förändrats! 

Alltså, bloggen har vilat en stund men inget har hänt! Själva kärnan för mitt bloggande står således solid och intakt och redo för att nedtecknas, med ingenting som utgångspunkt kan jag alltså behandla precis allt!

Och i skrivande stund så ringde telefonen, och det kom direktiv kring arbetsuppgifterna. Jag vet plötsligt vad jag behöver göra. Damn! Jag som precis kom igång med bloggandet. Ok, på återskrivande när det nu kan bli.

Omvänd psykologi mot en att-göra-lista

Jag har en liten idé som jag egentligen inte tror så värst mycket på. 
Men om man tänker sig att man ofta har mycket att göra. Då kan det ju hända att man skriver ner en liten käck att-göra-lista.
Det brukar ju gå bra i 2-3 punkter (av 597st?) ungefär. Problemet är att en att-göra-lista är så tvingande till sin natur.
Det är en radda måsten som liksom sitter där som den där enerverande sommarflugan man viftar bort men som hela tiden kommer tillbaka.

Nå, idén då?
Ja, det är ju därför jag inte tror så mycket på den för att idén är egntligen exakt samma sak som en att-göra-lista. D.v.s en radda punkter med olika saker som man har att åtgärda.
Skillnaden ligger i att man ska döpa om den till en Dötidslista. Eller kanske en, nu-sitter-jag-och-håller-på-att-somna-i-soffan-igen-lista.

Tricket ligger alltså i att listan inte ska sitta och knacka en på axeln och säga: "Hörru du! Du har lite att fixa med va?"

Utan snarare att man själv springer och frågar listan: "Hallå du, nu satt jag och stirrade rakt in i väggen igen, finns det kanske nåt jag kan ta tag i?"

Ja, vad säger ni? Kan det funka?

Punkt ett på listan blir att skriva själva listan.

Sinnesfrånvaro

Äntligen! Efter kanske två års spanande så fick jag då till slut med största sannolikhet se en klottrare.

Och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra!

Att förstå kvinnor eller "Bor jag med en giraff?"

Jag är en modig man!

Varför? 
Har jag simmat bland krokodiler i Nilen? 
Har jag bestigit branta isbeklädda bergstoppar?
Har jag hållt tal inför nationen?

Nej, inget av ovanstående. Jag har däremot städat en kvinnas garderob utan hennes vetskap!

Närmare bestämt min kvinnas garderob. Det är faktiskt min och hennes gemensamma klädkammare.

Jag har gått och fnulat lite på en omorganisation här hemma. Vi har hur mycket saker som helst så till den milda grad att våra tre förråd är till bredden fulla med grejer och vår 3:a är numera en 2:a för att ett rum har blivit till ett skräprum där man utan hämningar slänger in allt man inte vet var man ska göra av.

Det här ska vi försöka ändra på. Tanken är att vår son ska få det som ett eget rum där leksaker och en säng ska få trängas och inte mycket mer. 
INTE två skrivbord, två fåtöljer, ett soffbord, datorer, kläder, papper, pärmar, oändliga drivor med DIVERSE!

Nå, tillbaka till klädkammaren. I den har det stått ett jalusiskåp som vi har haft kläder i. Vi har även trådbackar med kläder i. 
I ett utfall (infall?) av plötslig optimism så kände jag att det skulle gå att rationalisera den här förvaringen. Så pass mycket att det endast skulle räcka med trådbackarna och jalusiskåpet skulle således bli tillgängligt för annat bråte! Tjoho! Mer förvaring för annat!

Nej, jag är mer strukturerad än så. Det fanns även en plan med jalusiskåpet. För att rationalisera bort skrivborden i skräprummet så behövs det andra lösningar. En lösning är att vi ska låta sambon ha sina grejer i den lilla klädkammaren så i fredags så tömde jag ut den. Gissa var jag la grejerna? (JA, I SKRÄPRUMMET...!)
Lekte hantverkare och sågade och snickrade upp ett litet skrivbord där, inflyttningsklart, nyckelfärdigt eller vad man säger.

Jag däremot hade inte nån lösning på var mina saker skulle ta vägen. Men som den intelligente har listat ut så är det där jalusiskåpet kommer in i bilden!

Jalusiskåpet är numera placerat i sovrummet. Ja inte optimalt direkt men faktiskt inte så störande som man skulle kunna tro. Dessutom är det ju bara att stänga det så slipper man se vad man nu är gömt där.

Trådbackarna då? Jo, dom står prydligt uppradade där jalusiskåpet tidigare stod. Kläder sorterade och vikta i rätt lådor. (Jag fick en låda. Sambon fyra lådor)

Jag vet ännu inte hur min sambo kommer reagera på detta hemliga projekt. Men jag tänker att om hon kan köpa hörsoffor utan att berätta om det så kan väl jag få flytta ett skåp? Fair deal?

Och dessutom har jag lärt mig ett och annat om kvinnor. 
Jag menar, jag började med mina kläder. Ett gäng t-shirts, några skjortor som hamnat fel och några andra långärmade tröjor. Tänkte, det här går ju som en dans. Fortsatte med sonens kläder, lite knepigare. Dom är ju mycket mindre så det är svårare att vika dom bra. Dessutom så är ju utbudet något större. Här uppebarar sig även pyjamasar, en och annan urväxt body och liknande. Men inget som inte några extra kartonger kan lösa. Snyggt och prydligt!

Sist sambons kläder. Ok, det är här förståelsen kommer in. Som man är det lätt med kläder, en t-shirt, jeans. Ibland en skjorta. Alla t-shirts ser likadana ut i princip. Alla bomull, samma (ungefärliga) storlek, samma vikning för att få dom på plats i lådan.

Men tjejkläder! Det finns ju hur många olika sorters plagg som helst!

T-shirts, t-shirts med lång ärm, t-shirts som går till knäna, t-shirts med halvlång ärm, bomull är det enda materialet som jag kan namnge och det är bara en femtedel av plaggen som är i bomull. Tröjor som bara är ärmar och en rygg, linnen, linnen som nästan är en t-shirt, tröjor (blusar?) som egentligen är två tröjor utanpå varandra som bara sitter ihop med några få stygn uppe vid axlarna och råkar man vika eller vända den fel så kan man se fram emot en halvdags uttrasslande av nämnda plagg! 
Sen har vi kjolar, klänningar, tvådelade klänningar (?), ylletröjor där halsen på tröjan är lika lång som tröjan i sig själv. Bor jag med en giraff tänker jag? Ja, en hel arsenal med alla tänkbara och otänkbara plagg och det krävs en hel del av mig för att lyckas sortera dessa någorlunda kategoriskt!

Det har nu blivit tydligare för mig varför tjejer ofta stökar till mycket bland sina kläder. Det är helt enkelt för att det inte finns logiska sätt att katagorisera och sortera dom!

Och självklart så måste det ju ta längre tid för tjejer att klä sig med alla dessa valmöjligheter.

Men en sak börjar jag ändå utveckla skepticism mot, repliken:
-Jag har ingenting att ta på mig!

Gratis karate?

Jag funderar på att starta en karate/boxning/brottningsklubb eller annan våldsutövande verksamhet. Det ska vara gratis för klottrare att gå med. På så vis skulle både dom och jag kunna få utlopp för våra aggressioner. Synd bara att jag inte är så bra på karate eller liknande.