Tre meter långa hälsomänniskor

Okej, nu var det ett bra tag sen man plitade ner nåt här på det här internet. Eller i alla fall här på bitterbloggen. Jag har ju gjort åverkan på internet på lite andra ställen. Har t.o.m befolkat nätet med ytterligare en hemsida. Skol-/privat-projekt. Inte särskilt upphetsande, och för att dra den bittra synvinkeln ur det hela så har det varit ganska frustrerande projekt. Det handlar om att knåpa ihop en hemsida där designformatteringen ska hanteras av CSS. Det kan ju tyckas vara en trivial sak för de flesta som har byggt några webbsidor. Det blir dock en omställning från att kunna, m.h.a tabeller, få fram en design till att helt plötsligt hålla på med en massa divar och grejer. Saker som enligt utsago ska vara mycket lättare att få på plats och man kan minsann designa precis som man vill. Bah säger jag! Jag tycker det är ett elände att få saker dit man vill och få det att stanna där det borde vara. Funkar det på en sida så tycker man att det borde funka på nästa sida som är i princip likadan. Men då ska det krångla och jävlas och inte ska man förstå varför... Ok, det är väl konstigt om man kan få allt rätt från början om man inte är erfaren inom området. Det är väl egentligen inte det som är det jobbiga. Det är ju t.o.m bra med lite motgångar så att man får aktivera den lilla hjärncellen och få den att hoppa igång. Det som är frustrerande är att det är ett skolprojekt och då borde det rimligtvis finnas några lärare att tillgå som kan hjälpa till när det strular. Och det finns det också. Fast dom är bara inloggade (ja, jag läser på distans) typ en halvtimme varannan, var tredje dag. Det gör ju att man tycker inte att det är lönt att skriva en fråga i ett forum eller dra iväg ett mail.

Hmm, jag tänkte när jag satte mig att skriva det här bloginlägget att jag visste ju inte vad jag skulle skriva. Men jag tänkte att jag kan ju i alla fall skriva att jag rimligtvis borde ha mycket att skriva om eftersom det var ett tag sen jag skrev men inte kunde komma på nåt. Det skulle jag inleda dagens bloggande med men när jag började för att skriva det så skenade "pennan" iväg. Ja ja, nu är det sagt i alla fall. Så nu kan jag ju försöka komma på allt det där som jag borde ha inom mig som bara väntar på att bloggas ut!

Tänka tänka tänka...


Tomt tomt tomt

Hälsans stig har vi fått här i Nynäshamn. Fantastiskt, den är gjord för folk som är tre meter långa och gillar trafikerade promenadstråk, avgaser och stundtals oinspirerande raka promenadvägar intill problemungdomarnas favoritpendeltågsstation! Va? Negativ? Jag? Det är inte möjligt...
Jo, ni undrar såklart vad det här med tre meter långa hälsomänniskor är för nåt. Är det Stig-Helmer i hälsoresan? STIG Helmer, hälsans STIG, ha ha! Jag är så fyndig så det är bara för mycket!
Nej, det är nämligen så att det sitter skyltar som visar vägen kring hälsans stig. Skyltarna sitter ca 3 meter upp på lyktstolpar. Knasigt om ni frågar mig.

Jaha, vad har mer hänt som man kan passa på att vara lite bitter över?
Nja, jag hade nog tänkt ut lite av varje. Det gör jag lite då och då. Kommer på små dumheter som jag tänker att det kan jag väl skriva här bara för att göra av det nånstans men det är ju så sällan som jag kommer ihåg det när jag väl sitter här. Måste ju vara måttligt intressant att vara läsare av den här bloggen, om det nu mot förmodan skulle vara nån som är det. Är det det, skriv en kommentar i så fall och tala om vad jag ska skriva om istället för att bara gagga massa gegga.

Nä, jag får nog sluta, har nästan 3 kilo chips och ostbågar som väntar på att ätas upp!