Kraftig pensionärsvarning
Jo jo, igår var en duktig dag med flitigt studerande. Men efter sol kommer regn, så heter det va?
Idag har det inte blivit sådär vansinnigt mycket gjort som jag hade velat. Vad beror det på då? Ja, jag ville väl helt enkelt tillräckligt mycket. Skumt det där hur dagsformen pendlar.
Man får väl komma med nåt klyschigt att: Imorgon! Då minsann ska jag...
Nä...
Det blir vad det blir. Motivationen skulle behöva sig en boost. Vet inte hur det ska gå till riktigt bara. Skulle kanske behöva nåt projekt som jag skulle tycka vara roligt men jag vet inte vad det skulle vara. Förslag någon?
Kom eventuellt på en grej, en sån där; det där ska jag skriva om på bloggen-grej.
Det händer ju att jag tar ut hunden på promenad. (Rätt så ofta faktiskt). Några av promenaderna blir långa, en del andra blir korta. Ibland blir det en sväng "runt kvarteret", det så kallade "Lilla-Stora varvet". I alla fall så på en viss del av en ganska vanlig promenadsträcka så finns det en parkering och det finns en liten gata där det också går att parkera på en liten snutt. Mina grannars bil brukar stå på antingen parkeringen eller på gatan. Av någon märklig anledning så måste jag alltid kolla när jag går förbi var dom har ställt sin bil. Om den står på lilla gatan eller parkeringen.
Kraftig pensionärsvarning utfärdas!
- Jaha, dom har ställt sin bil där idag! Det var som tusan! Igår stod den ju där borta... Undrar var dom ställer den imorgon?
Helt onödigt och oviktigt men också helt ohjälpligt så sker det här varje gång! Tydligen så har jag inte tillräckligt mycket annat viktigt att tänka på för att distrahera mig själv från den här sortens tanke. Hur ska jag tolka det här? Behövs det kanske lite mer action och spänning i mitt liv? Något mer nervkittlande än var grannen har parkerat sin bil.
Ja, inte vet jag. Jag får helt enkelt ta ut hunden på en promenad runt "lilla-stora varvet" och tänka på saken!
Idag har det inte blivit sådär vansinnigt mycket gjort som jag hade velat. Vad beror det på då? Ja, jag ville väl helt enkelt tillräckligt mycket. Skumt det där hur dagsformen pendlar.
Man får väl komma med nåt klyschigt att: Imorgon! Då minsann ska jag...
Nä...
Det blir vad det blir. Motivationen skulle behöva sig en boost. Vet inte hur det ska gå till riktigt bara. Skulle kanske behöva nåt projekt som jag skulle tycka vara roligt men jag vet inte vad det skulle vara. Förslag någon?
Kom eventuellt på en grej, en sån där; det där ska jag skriva om på bloggen-grej.
Det händer ju att jag tar ut hunden på promenad. (Rätt så ofta faktiskt). Några av promenaderna blir långa, en del andra blir korta. Ibland blir det en sväng "runt kvarteret", det så kallade "Lilla-Stora varvet". I alla fall så på en viss del av en ganska vanlig promenadsträcka så finns det en parkering och det finns en liten gata där det också går att parkera på en liten snutt. Mina grannars bil brukar stå på antingen parkeringen eller på gatan. Av någon märklig anledning så måste jag alltid kolla när jag går förbi var dom har ställt sin bil. Om den står på lilla gatan eller parkeringen.
Kraftig pensionärsvarning utfärdas!
- Jaha, dom har ställt sin bil där idag! Det var som tusan! Igår stod den ju där borta... Undrar var dom ställer den imorgon?
Helt onödigt och oviktigt men också helt ohjälpligt så sker det här varje gång! Tydligen så har jag inte tillräckligt mycket annat viktigt att tänka på för att distrahera mig själv från den här sortens tanke. Hur ska jag tolka det här? Behövs det kanske lite mer action och spänning i mitt liv? Något mer nervkittlande än var grannen har parkerat sin bil.
Ja, inte vet jag. Jag får helt enkelt ta ut hunden på en promenad runt "lilla-stora varvet" och tänka på saken!
2 Comments:
Haha...jaja du är ju inte 25 längre. Men värre skall det bli. Jag vet av erfarenhet.
40-talist
Det är nästan ännu värre för mig. Jag måste också kolla efter eran bil. Fast den står på samma ställe varje dag. Men så är jag ju 3 år äldre också.
/Grannen
Skicka en kommentar
<< Home