torsdag, maj 17, 2007

Prosit!

Jag motarbetar min egen vilja. Jag kommer på fler argument för att sälja motorcykeln. T.ex så tror jag att jag fortfarande har kvar förra årets skattemärke på skrivbordet. Där har jag även inbetalningsavin för årets fordonsskatt. Det säger väl en del om hur ofta man har varit ute och kört?
Eller som när man snålade och tyckte det var för dyrt att ta med hojen till Gotland i somras när vi var där 10 dar eller så. Men när vi väl var där så gick det utmärkt att göra onödiga restaurangbesök för summor som översteg vad det hade kostat att ta med hojarna.
Eller vad sägs om det här argumentet, idag nös jag, då hoppade min axel ur led! Om en nysning kan få min axel att hoppa ur led så känns det inte särskilt pålitligt att vara ute och köra hoj.

Axeln ja, den är ju en historia för sig. Gick till husläkaren den 3 november för att undersöka den, senaste jag har hört från sjukvårdens fantastiska karusell hörde jag den 7 maj då jag ringde vårdgarantikansliet för att fråga om det inte tar lite väl lång tid det här. Då sa dom att det tyckte dom att det hade gjort. Vi ska se vad vi kan göra, det kommer att komma en kallelse till dig. Idag, 17 maj har det fortfarande inte hänt något nytt när jag för sjunde gången sen tredje november fick axeln ur led. Bitter? Jag? Nej då..

Får väl ringa dom imorgon igen och dra nån snyftarhistoria om att jag t.ex har en tre och en halv veckor gammal son som jag ska bära på min arm som riskerar att hoppa ur led om jag nyser. Då kanske dom i alla fall knappar in mitt personnummer nånstans och skriver en notis om det eller vad det nu är dom gör för att "skynda på" mitt ärende.

Nej, nu måste jag sluta, har min son på armen och känner att en nysning är på gång!